Aris vibes in life

Dedikerad till Pontus Hansson

Det känns som mitt liv har stabiliserats väldigt mycket efter beskedet att min styvpappa hade dött i februari. Paavo blev 76  år.När jag bodde hemma med honom och mamma hade vi ständig krig mellan 1972-86 tills jag flyttade hemifrån. Paavo var lugn och frånvarande person i nyktert tillstånd men var som ett vilddjur när han var full och det var han princip varje helg och hela sommarvistelsen vi hade i Savukoski på 70-80 talet..Dock var han snäll mot min mamma efter hon skadade sig i bilolycka mars 1983.Han lämnade aldrig henne och var kvar till slutet när hon dog juni 1999. Det märkliga var att jag kände redan i januari att han skulle avlida. Det kändes att jag fick sinnesro och mina hjärnspöken försvann som jag haft hela mitt liv när han dog. Jag kommer alltid att minnas dig som tyst och aggressiv man som min mamma aldrig lämnade. Två år innan min mamma dog runt 1997 så sade min mamma att hon inte kunde lämna min styvpappa. Hon saknade krafter till det och jag förlät henne för all